Projekt: Husbygge!

Grunden får ett lager med fingrus innan cellplasten läggs ut. Gruset paddas också så att det blir hårt, jämnt och fast.





Avloppen bäddas in i gruset med rätt fall, inte för mycket och inte för lite. Vi ser badrummet i mitten av bilden, hitom syns en uppgång som senare ska gå upp till köket våningen ovan.





Första cellplasten, måtten är 2400 x 1200. Många skulle det bli.





Några fler plattor.





På första lagret cellplast (av tre, 3 x 100 mm) hjälpte vi rörmockaren Frille att lägga ner kallvattenledningar, jäms med skivan. Vi skar och sågade alltså upp skivan. I andra lagret la vi den grova tur- och returledningen som går mellan vattenmantlad kamin och ackumulatortank, det är ledningen som sticker upp ganska långt på bilden. Kaminen kommer värma upp vattnet bra på vintern, kaminen har hela 93 % verkningsgrad och fördelningen är 70/30 (vatten/strålning).





Sista plattorna! Det har varit en hel del passande för att täcka in alla avlopp mm. Tidskrävande har det varit.





Plastskenor som ska hålla golvvärmen på plats lades ut. Även rum och dörrar ritas ut så att ingen golvvärme i onödan går under väggar. Ej heller ska den gå under toan eller under kaminen. Toan ska f ö vara en vägghängd pjäs, så det hade väl inte gjort något att ha värme under den men bättre att ta det säkra före det osäkra!





Värsting rullen. Ca 500 m golvärme på en jättevinda. Ledningarna lades ut med cc 250 mm och i 10 olika slutna system, värmen närmast yttervägg och lite tätare vid kallras. Alla rörarbeten är så klart gjorda av auktoriserad VVS-firma, vi har hantlangat och hjälpt VVS-killen "Frille". Erfaren och bra kille som har ansvarskänsla och tänker 3 steg framåt.





Vi hade en golvvärme-ritning som Roth Nordic gjort som visar hur ledningarna ska dras och hur lång varje ledning är.





Efter golvvärmen la vi ut de stora armeringsnäten (5000 x 2300 mm, ø 8mm). Diameter på 8 mm var rekomenderat, rejält och starkt. Näten böjer sig inte så lätt heller när man går på dem, som det tydligen kan göra med 6 mm nät. Armeringen stärker betongen så att den får en stark s k dragstyrka.





Det var en del passande här också så stora tången fick arbeta. På bilden ovan samlar sig många rör: kall- och varmvatten, golvvärmen. Rummet där alla ledningar kommer upp i blir ett teknikrum, här kommer bl a värmepumpen och ackumulatortanken stå. Även en centraldammsugare har jag tänkt mig, arbetsbänk och lite förråd kanske också får plats?








Här ser vi en form i cellplasten som utgör ett stöd för en bärande innervägg, denna vägg och flera andra kommer vara upplag för Plannja-plåtar som kommer forma det gjutna valvet senare. Här är det ännu grövre armering, 12 mm.



 

Sargkonstruktion. Istället för L-element så har vi 100 mm cellplast och utanpå detta 200 mm betong med armering inuti. I övre bilden är formningen för betongen påbörjad. Med denna kostruktion är vi övertygade om att köldbryggor minimeras och att tyngden som huset senare kommer att utöva på grunden tacklas väl. Schakt-killen sa idag (111104) att han uppskattade tyngden för vårat hus till över 100 ton. Väggarna kommer utgöras av lättbetong och tegel så det blir nog kilo i slutändan. En annan liten estetisk bonus är att inga skarvar blir, så som med L-element.





Sutligen kom betongen fredagen den 4 november 2011! Väderleken var gynnsam, inget regn och milt, vidare ser prognosen för närmaste 10 dagarna också bra ut, mildväder så att betongen får brinna i fred. Vad jag fattar det som så ska vattnet i betongen torka ur och att det under processen bildas lite värme.





En teleskopsarm manövreras med en joystick där han vill ha betongen.





En plint bland flera som kommer stödja altanen senare.





Klart!
Jag och farsan portionerade ut betongen och kollade av med en laserapparat så att rätt höjd efterlevs. Efter detta gick vi med s k sloda och gungande betongen. Detta för att dels jämna till betongen och komprimera den så att inga luftbubblor finns. Betongen var ganska flyktig vilket underlättade arbetet.





Inlånad laserutrustning, en enhet står och sänder ut laser medan den andra enheten känner av lasern mot en inställd höjd och säger till om betongen ligger för högt eller lågt.




Slutet gått, allting gått! Ja nästan i alla fall, formen gav vika på två ställen, den ena gången inte så farligt. Vi han stödja upp ganska fort. Men andra gången formen gav vika så märktes det mera, vi kunde inte riktigt forsera formen tillbaka på plats och sockeln blev därför lite sned på det viset att den är bredare nertill. Antagligen knappt märkbart för ovetande personer men säkert för mycket märkbart för min egna del. Spontant känner jag att något måste göras åt detta för att jag själv inte ska se detta i framtiden och samtidigt störa ihjäl mig på det. Olika tänkbara lösningar på denna skönhetsfläck börjar redan surra i huvudet: 1) Ha väldigt liten synlig sockel genom lite högre marknivå mot sockeln. 2) Bila bort nertill för att få sockeln rak. 3) Gjuta på i efterhand upptill på sockeln så att den blir rak.
Det dumma är att den lite sneda sockeln är också den bästa sockeln, d v s den mot baksidan av huset som sticker ut och därmed är ganska synlig, det hade ju inte gjort något om det hade varit sockeln in mot berget. Ja ja, man kommer få en bättre bild av drabbad sockel när formningen tas bort. Med facit i min hand så kan man lätt säga att varför stöttade jag inte med mera grus mot sargen? Ett lätt tilltag som med sin tyngd hjälper stöttorna att mota betongen. Och att betong ska ni veta har jag verkligen fått lära mig idag hur tungt det är. Bara en skyffel väger ju överraskande mycket. Summa summarum: Framtida formar i betong måste nästan bli överdrivet stöttande för att lugna oron.

Jag är ändå väldigt nöjd med grunden i sin helhet och längtar till då vi ska börja beklä den med väggar. Detta är planerat till sen vinter eller tidig vår, vi gör alltså inte mycket mera detta året. Nu blir det lite efterlängtat pappersarbete igen (ironin är på topp ;) med bl a ansökan av lagfart.